Lisa hittade ett nytt hem

tonåring

Idag är det den 8 mars och internationella kvinnodagen. Vi träffar dagligen utsatta kvinnor och tjejer i Malmö. Skåne stadsmission har olika verksamheter som riktar sig till tjejer och unga vuxna kvinnor med varierande psykosocial problematik. Det kan handla om psykisk ohälsa, missbruk eller våld i hemmet.

Vi driver Unga forum och Trygga boenden, som är ett kvinnoboende samt ett kollektiv för tjejer i åldern 18-25. Sen har vi också träningslägenheter för unga vuxna i samma ålder.

En del av de ungdomar vi möter kan inte bo kvar hemma av olika anledningar. Några saknar familj och har ingen annan i sin närhet de kan vända sig till. Många har haft en tuff uppväxt. Det är då Skåne Stadsmission kan stödja och hjälpa till.

En ung kvinna som vi väljer att kalla Lisa berättar här hur det var att bo på Trygga boendets ungdomskollektiv. Hon är en av många unga kvinnor som har fått möjligheten att bo här.

Lisa och jag träffas i vårt stora ljusa vardagsrum på ungdomskollektivet. Hon blir genast nyfiken och vill titta in i sitt gamla rum. Nu var det ett tag sedan hon var här. Vi sätter oss i soffan med varsin kopp te. Hon berättar att det var via Enter mötesplats på Unga forum som hon fick kontakt med kollektivet.

”Jag fick reda på Enter mötesplatsgenom kuratorn som jag hade på min skola. Jag gillade att det bara fanns tjejer på boendet och alternativet för mig var att bo på ett annat ställe där det bodde missbrukande kvinnor. Jag har aldrig missbrukat och tror inte det skulle vara en bra miljö för mig att vara i. Så socialtjänsten fixade så jag fick bo här istället.”

”Det var tryggt. Jag kände mig hemma, jag lärde känna de flesta i personalen”, berättar Lisa.

Men i början var det tufft eftersom de som bodde här var olika. Alla städade och diskade på olika sätt. De var fyra tjejer som fick dela upp allt arbete i ett schema.

”Vi fick lära oss att anpassa oss efter varandra. Vem som skulle duscha när och laga mat och så. Men sen blev det helt tryggt, alla kände varandra. Och så fanns alltid någon personal som var hemma, det kvittade när du kom hem. Du visste att dom alltid var där och du visste att det alltid var tryggt. Det är viktigt. ”

Lisa beskriver relationen till personalen som en helt okej relation. Vissa hade man mer känslor för och andra var bara personal. Med vissa kunde man snacka om allt, allt från kärlek till jobb och skola. Vissa pratade man bara skola med och om dagen som varit.

”Personalen har gett mig mycket under vägen. Jag var självständig innan jag bodde här, men detta hjälpte ändå rätt så mycket.”

Lisa lärde sig att fylla i papper från skatteverket, från försäkringsbolaget, papper från socialen och skolan. Men också hur det var att dela ett boende med andra.

”Jag fick lära mig att laga mer mat, diska och städa. Så kunde Jag prata med personalen.  Ibland var jag jätteledsen och då frågade personalen vad som hade hänt och det kändes jättebra. De utgick från mina känslor, det var som att prata med en psykolog i en timme. Jag fick prata om alla mina frågor, allt som man hade att snacka om. Det hjälpte mig verkligen.”

Efter en tid valde Lisa att flytta till ett eget boende.

”Jag kände att det räckte och fick allt jag behövde för att flytta. När jag fick en egen lägenhet som jag hade sökt så valde jag att flytta. Lägenheten fick jag genom att ringa runt, personalen tipsade mig om olika sajter och att man skulle ringa eller maila. Jag fick nummer till privata hyresvärdar och så. Det fanns i pärmen som jag fick när jag flyttade in. Pärmen använder jag fortfarande till att spara kvitton och värdepapper i. Nu har jag ett förstahandkontrakt på en lägenhet som är 25 kvadrat. Den har en balkong, egen toalett och kokvrå.”

När jag frågar vad Lisa tar med sig från tiden på boendet svarar hon snabbt:

”Jag tar med mig vänskap och faktiskt ett andra hem. Jag har haft många hem i Sverige de fem månaderna jag bodde här var värkligen värdefulla. Jag fick lära känna en vän som jag har en fin relation med som har bott här innan, eller flera tjejer faktiskt. Vi har fortfarande kontakt, vi är tajta.”

Lisa lovar att hålla kontakten med oss i framtiden. Vi önskar henne all lycka till!