Skulden tvingar henne att tigga

Ana är en av de många kvinnor som försörjer sig genom att tigga på Malmös gator. I förra veckan födde hon en liten pojke, på en förlossningsavdelning i Skåne. Han föddes i vecka 32 och väger 1,7 kilo. Pojken mår under omständigheterna bra, men det är sämre med hans mamma.

Att den lille föddes för tidigt berodde sannolikt på den enorma press som Ana och hennes familj lever under. Vi vill berätta deras historia, så att ni förstår vilka öden som kan ligga bakom att människor kommer till Sverige för att i desperation försöka hitta försörjning.

För två år sedan tvingades Ana låna en stor summa pengar av en bekant. Hon behövde pengarna för att kunna betala behandlingen för sin äldsta dotter, då i tonåren, som hade en tumör i bröstet. I efterhand har mannen som lånade ut pengarna, utöver den ursprungliga summan krävt det dubbla beloppet i ränta.

Att betala tillbaka är tufft, ja omöjligt. Familjen behöver mat, pengar för att betala el och vatten, sjukvårdsavgifter och medicin. Paret har flera barn sedan tidigare som bor tillsammans med Anas föräldrar i Rumänien.

Att tigga ihop så mycket att det räcker för det nödvändigaste och dessutom betala av en stor skuld går inte, och mannen som lånade ut pengarna har tröttnat. Det är förståeligt så klart, men i förra veckan gjorde han något fruktansvärt. En natt kom han, onykter, till Anas föräldrahem i Rumänien. Han drog barnen, däribland en fyraårig flicka, ur deras sängar och kastade ut dem i kylan. Han misshandlade Anas far och hotade familjen. Trots att polisen tog hand om honom var han snart fri igen, och han har sagt till familjen att han kommer att fortsätta jaga dem tills han får sina pengar.

Det var när Ana fick nyheterna om vad som hänt som värkarna satte igång och vattnet gick. Graviditeten var redan komplicerad, Ana hade högt blodtryck. Pojken, som vårdas på neonatal, verkar ha ärvt den styrka vi som känner Ana har sett under en lång tid. Tyvärr håller hon själv på att ge upp. Personalen på BB vittnar om att hon vägrar äta, hon bara oroar sig för barnen hemma i Rumänien. Hennes fyraåring lider av panikattacker sedan överfallet förra veckan. Hon får panik av att höra mansröster och vågar inte ens prata med sin pappa i telefon.

Anas situation är förskräcklig. Vi ger henne det stöd och de råd vi kan, men sannolikheten är stor att hon snart måste ut på gatorna och tigga igen.

Anas historia är en av många tragiska öden vi möter i arbetet med utsatta EU-migranter, och vi hoppas att du som orkat läsa denna långa text har fått lite större förståelse för hur livet kan vara för den som sitter och tigger på gatorna här i Malmö.

Ana heter egentligen något annat.