”Att avslå de unga ensamkommandes asylansökan strider mot att barnkonventionen ska bli svensk lag.”
Många av de barn och ungdomar som vi möter mår oerhört dåligt. De har ångest, är deprimerade. En del äter inte och kan inte sova. De säger sådant som ”Ingen kommer att döda mig här i Sverige, men åker jag tillbaka vet man inte vad som händer” och ”Enda möjligheten är att fly igen”. Det skriver Klas Herrmansson och Bagher Koshar, företrädare för Skåne stadsmissions projekt Ensamma barn på flykt.
Sedan en tid tillbaka får barn och ungdomar som kommit ensamma till Sverige från Afghanistan i stor utsträckning avslag på sin asylansökan. Inte nog med det, många får samma dag besked om att Migrationsverket skrivit upp den ålder de angett till 18, något som innebär att de räknas som myndiga och därför ska avvisas från Sverige.
Har Migrationsverket slagit fast att de är 18 medför det att ungdomarna omedelbart förlorar sin gode man, vars uppgift det har varit att tillvarata deras rättigheter och skyldigheter i Sverige. De tvingas också flytta från det HVB-boende där de levt de senaste åren. Där får bara barn och ungdomar upp till 18 år bo.
Ungdomarna förlorar sin plats i skolan, sitt hem, sina vänner, och de kontakter som de byggt upp, till exempel i föreningslivet. Många är engagerade i idrottsklubbar.
Ett stort antal gode män kontaktar nu oss i Skåne stadsmissions projekt Ensamma barn på flykt. De är djupt oroade att de ungdomar som de tagit sig an ska fara illa på grund av de många tunga besked som de fått på en och samma gång. I de fall ungdomarna skickas tillbaka till Afghanistan löper de stor risk att utsättas för diskriminering, eftersom många tillhör landets minoritetsgrupper.
Som ett resultat av de skärpta reglerna har de senaste veckorna ett tjugotalungdomar sökt sig till vårt projekt där vi erbjuder juridisk rådgivning, stödjande samtal, samhällsinformation, dusch, tvätt och olika sociala aktiviteter, som idrott och gemensam matlagning.
Ungdomarna kan överklaga Migrationsverkets beslut. Om överklagandet bifalls kan de beviljas asyl i Sverige. Sker det har deras trygghet i onödan raserats.
Justitieminister Morgan Johansson (S) hävdar att 75 procent av alla ensamkommande barn från Afghanistan får uppehållstillstånd, men den statistiken innefattar inte dem vars ålder skrivs upp, de kategoriseras som vuxna.
I Sverige ligger bevisbördan när det gäller ålder på den enskilde. Det betyder att barnet/den unge måste kunna få fram dokument som styrker hens ålder. Det är i princip omöjligt från ett land som Afghanistan där det varit krig och instabilitet i årtionden.
Den vanligaste identitetshandlingen i Afghanistan, tazkira, anses av Migrationsverket ha låg tillförlighet. Möjligheten att få fram en annan typ av id-handling från Afghanistan är i stort sett obefintlig.
Många av de barn och ungdomar som vi möter mår oerhört dåligt. De har ångest, är deprimerade. En del äter inte och kan inte sova. De säger sådant som ”Ingen kommer att döda mig här i Sverige, men åker jag tillbaka vet man inte vad som händer” och ”Enda möjligheten är att fly igen”.
Att ett land som Sverige, som tidigare varit känt för sin generösa flyktingpolitik, väljer att avslå de unga ensamkommandes asylansökan strider mot att barnkonventionen ska bli svensk lag.
Klas Herrmansson och Bagher Koshar
