Fattigdom och hemlöshet drabbar barn hårt. Forskaren Annelie Björkhagen Turesson har genom åren mött många barn som lever i utsatthet.
– Det är en ständig kamp för att vara ”vanlig”, att inte sticka ut. Det skapar en stor stress att hela tiden dölja hur man har det, säger hon.
I sin forskning har Annelie Björkhagen Turesson undersökt vardagen för hemlösa barn i Malmö genom barnens egna bilder. Barnen fick låna varsin mobiltelefon för att dokumentera sitt liv och bilderna lade sedan grund för samtal om barnens situation.
– Många spelar en roll varje dag, hela tiden. Man försöker att inte äta för mycket för man vill inte visa att man är hungrig. Man hittar på ursäkter när kompisarna vill komma på besök. Man kanske inte vill visa hur stökigt det är hemma, hur familjen mår. Eller så är det enda ”hem” man har ett rum på ett vandrarhem med ohyra.
Skolmaten är viktig
Samtidigt som skoldagarna innebär att sätta upp en fasad skapar skolan normalitet. Många barn lyfter fram skolmatens betydelse, och hemkunskapen.
– Man tycker att hemkunskap är roligt, men tar också upp att där får man äta maten. Det är tydligt att man inte har tillräckligt hemma. Vad gäller skolmaten är den oerhört viktig för att jämna ut sociala skillnader. I många länder syns ju de ekonomiska klyftorna i samhället direkt i barnens medhavda matpaket.
”Små robotar”
Många av de barn som Annelie Björkhagen Turesson mött tar ett stort vuxenansvar. Det kan handla om att föräldrarna inte klarar språket, men också om att föräldrar som mår dåligt inte klarar av att ta ansvar för småsyskon och matlagning.
– Barn som tvingas ta så mycket ansvar blir lätt små robotar. De får inte sina egna behov tillgodosedda och stänger av alla känslor för att klara av att hantera vardagen.
Maten är inte bara ett grundläggande behov av näring, utan en del av ett fungerande familjeliv.
– Jag har mött många familjer som lägger stor vikt vid att laga mat från grunden. Att leta billiga råvaror och laga rätter på det sätt som deras äldre släktingar brukade laga. Maten blir ett sätt att hålla ihop familjen, även om man måste sitta på golvet och äta maten från tidningspapper så finns det en stolthet i att laga sin egen mat.
Eget rum på önskelistan
På samma sätt ser hon att många barn längtar efter saker som symboliserar en ”normal familj”.
– Restaurangbesök är en stor sak. Det är något många längtar efter och som betyder mycket när möjligheten dyker upp. En resa till Tosselilla eller liknande aktiviteter kan barnen prata om i månader. Det är sådant som ”alla gör”, som bidrar till att känna sig normal.
Nu är det jul och många barn skriver önskelistor, vad önskar sig de barn du mött i ditt arbete?
– Det beror så klart på ålder, men ett eget rum står högt på mångas lista. Liksom en mobiltelefon. Telefonen är den ultimata normaliteten, och ett kit som binder kompisgäng samman. Utan mobil hamnar man utanför. Många önskar sig också busskort, och att kunna vara med på fritidsaktiviteter.
