Inifrån Nattjouren: ”Han funderade på att göra slut på allt”
Ända sedan Nattjouren i Kristianstad slog upp portarna 2006, har hon funnits där. När Lotte blickar tillbaka på de senaste 17 åren är det med såväl stolthet som sorg och glädje.
Huset är vackert och ligger i utkanten av centrala Kristianstad. Det påminner lite om en äldre skola, om det inte varit för att rummen är lite för små för att kunna ha varit klassrum. När Lotte tar emot så berättar hon att fastigheten tidigare tillhört regementet som lade ner på 1990-talet.
Lotte hade arbetat som undersköterska i många år och var med som volontär när Svenska kyrkan tidigare drev ett härbärge
i Kristianstad. När härbärget lade ner och Stadsmissionen istället bestämde att starta Nattjouren sadlade Lotte om – för
att vara med och starta den nya verksamheten. Det var 2006. 17 år senare finns Nattjouren fortfarande kvar. Som en sista utpost för dem som inte har någon annanstans att ta vägen när dag blir natt.
– Vi ser hur psykisk ohälsa ställer till det för folk och det är riktigt sorgligt, säger Lotte som även tydligt märkt en annan
förändring den senaste tiden. En förändring som personal från de flesta av Skåne Stadsmissions verksamheter vittnar
om:
– Den strukturella hemlösheten (se faktaruta). Det har verkligen förändrats och blivit tuffare och nu är det så svårt att hitta en bostad. Det är verkligen inte alla som har ett tjockt skyddsnät och livet kan förändras väldigt snabbt, säger Lotte.
Sorg över sina barn
Hur går det då till? Nattjouren öppnar för besökare klockan 20.30. Varje kväll, året runt. Det finns tolv ordinarie
platser, nio för män och tre för kvinnor, men beroende på efterfrågan och situation kan det delvis förändras. Just nu har två av rummen extramadrasser och Nattjouren kan ta emot 14 sovande gäster. Om du inte tidigare övernattat här så står
ett inskrivningssamtal först på tur.
– Vissa är väldigt öppna vid det här samtalet och vill berätta, medan andra tycker att det är fruktansvärt och vill bara få
det överstökat. Jag möter så mycket skam och skuld i vissa av de här samtalen. Den största sorgen för väldigt många är
relationen med sina barn, den är ofta inte särskilt bra, säger Lotte och fortsätter:
– Men de får själv välja vad de vill dela med oss. Vi frågar inte om eventuella diagnoser eller annat och jag tycker att det
känns bra. Då dömer eller behandlar jag inte dem utefter det utan vi kan mötas på ett rent mellanmänskligt plan.
Tolv platser alltså. Just nu 14. Oftast räcker platserna till, men inte alltid. Och när de inte gör det uppkommer det som
Lotte tycker är svårast av allt. Och det märks när hon berättar att det kan uppstå tuffa och känslosamma situationer.
– När man ska stå där på trappan och skicka iväg folk när det är jättekallt. Det är jättejobbigt, ja det är hemskt.
För vissa kommer vändningen
Även om den strukturella hemlösheten även här blir alltmer synlig har de allra flesta av gästerna antingen en psykisk ohälsa i form av en diagnos, eller är de i ett aktivt missbruk. Gemensamt för dem alla är hur nästintill obeskrivligt tuff verkligheten utan ett hem kan vara.
– En vinter för några år sedan var fruktansvärt jobbig och då berättade en deltagare hur han funderade på att ta en
överdos för att göra slut på allt. Men så tänkte han att ”snart öppnar nattjouren, jag ska gå dit ikväll igen”. Sen gick det dag för dag, det var att komma hit som höll honom uppe, berättar Lotte.
Och för vissa blir det så tufft att överdosen blir vägen ut. Men för vissa andra kommer vändningen. Lotte skiner upp.
– Jag minns en som var i väldigt dåligt skick med ett tungt missbruk. Han klarade sig igenom och kunde ta emot behandling och utbildade sig till sjuksköterska. Och en annan tjej som det gått jättebra för, som jag sen stötte på. När de kommer fram och pratar blir jag så innerligt glad, säger Lotte.
FAKTA: STRUKTURELL HEMLÖSHET
Människor i strukturell hemlöshet saknar egen bostad för att de inte har ekonomiska förutsättningar att ta sig in på den vanliga bostadsmarknaden. Det kan till exempel bero på skilsmässa eller sjukdom, eller personer med betalningsanmärkningar och skulder som gör att de inte kommer in. De som lever i strukturell hemlöshet behöver oftast inte stöd när de får eget boende.
Foto: Ronnie Kronblad