Inlägg

Ge utsatta barn rätt att gå i skolan

/i /av
Politikerna behöver säkerställa likabehandling av barns rätt till skola. Att ge de unga fast mark under fötterna är en av de viktigaste strategierna för att långsiktigt förbättra för gruppen EU-medborgare i utsatthet. Barndomen går inte i repris.

Debatt

Vi ser dem på gatorna i städer runt om i Sverige varje dag. Människor från betydligt fattigare EU-länder som sökt sig hit för att skapa en bättre framtid för sig och sina familjer.

En del är här under en kortare period för att få ihop tillräckligt med pengar för att kunna förändra den situation som präglat livet i hemlandet. Andra har som mål att stanna i Sverige permanent och bygga upp en ny tillvaro utan förtryck, fattigdom och utanförskap.

Utöver deras medhavda fotografier ser vi sällan barnen. Uppskattningsvis har ett hundratal barn följt med sina föräldrar till Sverige, men det finns ett mörkertal.

Den verklighet som möter dem här är dock inte lätt. Att ta sig in i det svenska samhället är för den som saknar både kunskap, medel och kontakter nästan omöjligt. Särskilt hårt drabbas barnen, som inte valt sin situation och har små möjligheter att påverka de omständigheter som råder omkring dem. Både de barn till EU-medborgare i utsatthet som stannar hemma och de som följer med sina föräldrar till Sverige för att bo i skogsbryn och i bilar riskerar att fara oerhört illa om inget görs för att säkra deras rättigheter.

I dagarna släpper Rädda Barnen, Göteborgs Räddningsmission och Sveriges Stadsmissioner rapporten ”Mellan hopp och förtvivlan” som lyfter situationen för de minderåriga EU-medborgare som lever i utsatthet. Vi kan konstatera att läget är långt ifrån tillfredsställande.

”Världen är väldigt oförutsägbar för de här barnen, de känner sig övergivna och utan kontroll över tillvaron. Samtidigt skyller de ofta på sig själva och tror att de gjort något dumt när föräldrarna reser bort”, berättar Marius Rusu, psykolog hos Rädda barnen i Rumänien som driver verksamhet för barn som lämnats av sina föräldrar.

”Det är väldigt kallt i bilen där vi bor så jag skulle vilja att det är varmare. Jag längtar efter mormor ibland”, säger Sara 10 år från Bulgarien som följt med sina föräldrar till Sverige.

Enligt Barnkonventionen, som Sverige för 26 år sedan var ett av de första länderna att ratificera, har alla barn samma rättigheter. Var barnet befinner sig eller vilken legal eller ekonomisk status dess föräldrar har är oväsentligt. Barn får inte särbehandlas negativt och vid alla myndighetsbeslut som berör barn skall barnperspektivet vara i centrum. Detta gäller naturligtvis även de minderåriga EU-medborgare som följer med sina föräldrar till Sverige.

Nyligen prövade Skolinspektionen ett fall med en pojke boende i Olofströms kommun. Beslutet blev att han ska betraktas som papperslös och därmed har rätt till skolgång. Regeringens nationella samordnare för utsatta EU-medborgare kommunicerade samtidigt i sitt slutbetänkande att skolgång för de minderåriga EU-medborgare som vistas i Sverige är en för vidsträckt tolkning av barnkonventionen.

Vad är det som gäller? Vi ser en risk att samordnarens utredning i avsaknad av tydliga politiska beslut föranleder striktare förhållningssätt från kommunernas sida.

De idéburna organisationerna Rädda Barnen, Göteborgs Räddningsmission och Sveriges Stadsmissioner arbetar på olika sätt för att stödja och hjälpa EU-medborgare i utsatthet och deras barn. Vi kan göra mycket. Dock kan vi aldrig ta det ansvar som åligger myndighetssverige. Vi kräver:

• Att regering och riksdag säkerställer att minderåriga EU-medborgare i utsatthet får rätt till, och tillgång till, skola, hälso- och sjukvård samt socialt stöd precis som andra barn bosatta i Sverige.

• Att de rättigheter som barn utan papper har också ges till minderåriga EU-medborgare i utsatthet.

• Att socialstyrelsen utvecklar sin vägledning kring EU-medborgare, särskilt vad avser barn och hur deras rättigheter ska säkerställas. Det gäller bland annat hur socialtjänsten ska hantera omhändertagande rörande minderåriga EU-medborgare, tillgång till hälso- och sjukvård, spädbarn och barn som upplever våld.

• Att särskilda ansträngningar görs för att säkerställa barns rätt till sina föräldrar och att föräldrars särskilda ansvar för sina barns utveckling respekteras i syfte att barn och föräldrar ska kunna vara tillsammans.

• Att varje kommun utformar och antar principer för att underlätta för respektive förvaltning att verkställa kommunens ansvar för minderåriga EU-medborgare.

• Att socialtjänsten gör individuella bedömningar av barns behov, oavsett föräldrarnas juridiska status, utifrån principen om icke-diskriminering och alla barns lika värde.

EU-medborgares barn i utsatthet – i hemlandet såväl som i Sverige – har rätt till hopp och framtidstro. Låt oss gemensamt ta ansvar för att de får det.

Om de åtgärder vi kräver förverkligas skulle det innebära att en tryggare tillvaro för många omyndiga EU-medborgare i utsatthet. Barnen får en chans att vara barn, de får sin hälsa omskött och möjlighet att utvecklas på det sätt som alla unga människor enligt Barnkonventionen har rätt till.

Till skillnad från vad regeringens särskilda utredare Martin Valfridsson hävdar finns det heller inget som pekar på att gruppen EU-medborgares barn som tas med till Sverige blir fler för att en kommun erbjuder skolgång. Exempelvis i Göteborg finns det i dag 23 barn till EU-medborgare i utsatthet i skolan under hösten. Antalet har varit relativt konstant de senaste 10 åren – och här får barnen gå i skolan. Till Motala har det kommit 60 barn till EU-medborgare i utsatthet, och dessa får inte gå i skolan.

Skall vi ha en möjlighet att bryta det mönster av fattigdom och utsatthet som de här människorna lever under måste vi börja med barnen. Att ge de unga fast mark under fötterna är en av de viktigaste strategierna för att långsiktigt förbättra för gruppen EU-medborgare i utsatthet. Barndomen går inte i repris. Därför är det nu vi måste agera. Det är nu vi måste lyssna på Ivan 11 år från Bulgarien när han säger i rapporten att:

”Jag tycker om att gå i skolan för att jag vill lära mig läsa och skriva, för att jag när jag blir stor kan börja jobba med någonting och då kan jag få pengar”.

Elisabeth Dahlin, generalsekreterare Rädda Barnen
Marika Markovits, ordförande Sveriges Stadsmissioner
Emil Mattsson, direktor Göteborgs Räddningsmission

Artikeln har publicerats i Dagens Samhälle

*Skåne Stadsmission är en del av Sveriges Stadsmissioner.

Barn och ungdomsrapport 2015

/i /av

Stockholms Stadsmissions Barn- och ungdomsrapport 2015

Det finns i dag brister i mottagandet av ensamkommande flyktingbarn i Sverige. Många av dessa brister bottnar i att ingen bär helhetsansvaret för mottagandet. Det nuvarande systemet med gode män och särskilt förordnade vårdnadshavare fungerar dåligt – något en dryg fjärdedel av överförmyndarna i storstadsområdena bekräftar. Kvaliteten varierar kraftigt och fler gode män behövs. Det visar en ny rapport från Stockholms Stadsmission som efterlyser ett större ansvarstagande från nationella och kommunala beslutsfattare.

I år beräknas 12 000 ensamkommande barn och unga söka asyl i Sverige. Trots det har ingen myndighet ett uttalat huvudansvar för mottagandet. Det gör att ensamkommande barn och unga lätt hamnar mellan stolarna och inte får det stöd och den hjälp som de har rätt till och är i stort behov av.

– Sprickorna i den lagstiftning som reglerar åtaganden för ensamkommande flyktingbarn och unga börjar bli allt synligare. Samtidigt görs det väldigt lite för att åtgärda kända systemfel. Allas ansvar blir lätt ingens ansvar, säger Marika Markovits, direktor på Stockholms Stadsmission.

Utdrag ur Barn- och ungdomsrapporten 2015 med tema ”Ensamkommande barn och unga”:

  • Drygt 1 av 4 överförmyndare anser att systemet för gode män och särskilt utsedda vårdnadshavare fungerar dåligt
  • 71 procent av de svarande hade behov av att rekrytera fler gode män under 2014.
  • 1 av 3 överförmyndare anser att det försvårar rekryteringen av gode män att de även arbetar som särskilt utsedda vårdnadshavare.
  • Endast 29 procent av överförmyndarna har ingripit när de har mött bristande arbete under 2014
  • Överförmyndare anmärker på att det finns för många aktörer som ansvarar för de ensamkommande barnen och ungdomarna – vilket försvårar arbetet

”Regering och kommuner måste följa barnkonventionen”

Stockholms Stadsmission vill se en skärpning av systemet och efterfrågar en starkare nationell och regional kunskapsdelning och samordning genom skapandet av ett nationellt kunskaps- och resurscenter för att säkerställa kvaliteten i mottagandet.

– Sveriges regering och kommuner måste börja följa barnkonventionen fullt ut och skapa så goda förutsättningar som möjligt för att ge alla barn och unga, oavsett ursprung, en trygg och säker uppväxt. Vi efterlyser en långsiktig plan, tydlighet i ansvaret och en förändring i systemet för att säkerställa barnens rättigheter, avslutar Marika Markovits.

Läs hela rapporten

 

Tack alla lottköpare!

/i /av

Med medel från PostkodLotteriets lottköpare har vi på Skåne Stadsmission kunnat ordna en mötesplats för ungdomar som befinner sig i svåra situationer.

Vi kan alla hamna i en situation där man behöver stöd. Stöd från en omgivning som bryr sig. I en utsatt situation kan en frukost i gemenskap, en kopp eftermiddagskaffe eller någonstans att ta en varm dusch innebära den skillnad som behövs för att man ska se ett ljus i mörkret.

Ibland kan stöd komma i form av uppmuntran, andra gånger genom terapi eller ekonomiskt stöd. Men oavsett vilket, så bidrar ni lottköpare till att vi kan fortsätta vårt viktiga arbete.

Med medel från PostkodLotteriets lottköpare har vi på Skåne Stadsmission kunnat ordna en mötesplats för ungdomar som befinner sig i svåra situationer. Vi har kunnat erbjuda boendemöjligheter för de som inte kan bo kvar hemma och stödsamtal och rådgivning åt de som behöver.

Det vill vi tacka er för!