Inlägg
Anna är 75 år och hemlös
” När man lever ensam, så känner man en större ensamhet under högtider. Man blir väldigt ledsen. Café David är som min familj. De kallar mig vid mitt namn varje dag och det gör mig så glad. ”
Det här berättar Anna, 75 år och hemlös. Vi pratar en stund och jag förstår att hon har ett långt och händelserikt liv bakom sig. Anna har arbetat som läkare. Hon har uppfostrat två barn, varav ett gick bort. Hon var i Berlin när muren föll. Anna är full av berättelser som människor ofta är när de har fått leva ett långt liv.
Anna har också bott på gatan. Hennes kropp är märkt av livet och hon går långsamt och har ont i ett ben. Hon har sovit på centralstationen i Malmö, på stationerna i Hässleholm och Höör och på färjeterminalen i Trelleborg. Kommunen har ordnat olika boenden för Anna. Men till slut fungerade ingenting och det här är enda gången hon visar sig ledsen under vårt samtal, tårarna bryter igenom.
” Den 24 april i år klockan 10 på kvällen ringde jag hit. Jag hade ingenstans att ta vägen och fick komma hit och sova ”, berättar Anna.
” Alla här har varit så snälla mot mig. Kuratorn, sjuksköterskorna, personalen och de andra som kommer hit. Det är fantastiskt. Det är nästan aldrig bråk här som man kanske kan tro. Vi är rädda om varandra. ”
När jag kommer till Café David sitter hon och läser tidningen. Hon berättar att det är hennes sätt att koppla av, att komma på andra tankar. I handen bär hon en plastpåse med en bok och en tidning.
Och ikväll ska hon och några till från Café David få gå på genrep av Hans och Greta på Malmö Opera. Anna älskar klassisk musik och favoriterna är Brahms, Mendelssohn och Bach. ” Men Bach är svår ”, tillägger hon, ” man måste förstå honom längst in själen. ”
Malmös kyrkor erbjuder ofta konserter utan inträde och Anna har koll på alla. Hon tycker att St Pauli kyrka är Malmös vackraste kyrka, mycket vackrare än Lunds domkyrka. Hon spelade piano som liten, men inte nu längre.
Vi återkommer till julen som Anna ska fira på Café David som hon gjort några gånger förr. Hon beskriver hur personalen möblerar om inför julafton och dukar upp långbord med och ljus och röda dukar.
” Personalen gör sig fina med tomteluvor och bjuder på fantastiskt god mat. Vi firar jul i tre dagar, precis som alla andra.”
De flesta av oss drömmer om samma saker inför jul. En stund i värme och gemenskap med andra. God mat och musik.
*Anna heter egentligen något annat.
Möt Lasse – vår volontär i Kristianstad
Varför har du valt att vara volontär på Café David?
Jag har alltid jobbat med människor inom olika yrkesområden, bl.a. jobbade jag många år som fritidsledare och fritidspedagog inom omsorgen med förståndshandikappade. Jag har jobbat som fritidsledare inom kyrkan samt som volontär inom Göinge Handikapp. Jag jobbade även lite som volontär på Härbärget i Kristianstad för ca 20 år sedan.
Nu hade jag lite tid över i väntan på ett nytt jobb, så jag kontaktade Sara och ställde frågan om det fanns utrymme och behov för en volontär, och det fanns det. Tycker att detta jobbet är väldigt intressant och givande, man får mycket tillbaka i form av tacksamhet också har ju alla en intressant livshistoria att berätta om.
Sen är det väldigt bra arbetskamrater, tror inte att många jobbar här för pengarnas skull, utan för man har mycket empati och brinner för att göra en insats för dessa utsatta människor.
Hur länge har du varit volontär och hur ofta är du volontär hos oss?
Jag började i somras på Café David där jag varit 2 halva dagar i veckan. I höstas ville jag pröva på Nattjouren för att få en inblick i den verksamheten, samma där, 2 dagar i veckan 20-24.00. (Sen sov alla gott, och för en del så kom John Blund redan efter kvällsmaten) Nu är jag åter på Café David.
Vad är det bästa med att vara volontär?
Tacksamheten vi får från deltagarna för att vi finns, både i ord och ibland som fysisk närhet med klapp o kram, och ibland bara ett léende, det värmer.
Nu har jag ju inte varit här så länge, men några har ju faktiskt varit ”rena” en längre tid, fått eget boende och någon skall ut i jobb. Det ger mig kickar.
Vad gör du när du volontärar?
Hjälper till där behov finns, fixar med frukost, spelar spel, följer med på handboll, hockey mm, och mycket samtal.
På Nattjouren så brukade jag fixa någon enklare efterrätt, och även om jag är dålig på att kocka så blev det förhoppningsvis uppskattat av de flesta.
Något speciellt minne du vill dela med dig av som volontär?
Såg på foton när vi skulle göra ett kollage att några kolleger varit på Vanås slott på konstutställning med våra klienter,
där fanns ett önsketräd där man kunde hänga upp en önskebrev, och där en av våra hängt upp o skrivit:
JAG VILL BLI NYKTER!
Tror att alla har samma önskan, och med vår hjälp och stöd så kanske några klarar det.
Om du skulle få ge en gåva till våra deltagare på Café David – vad hade det varit och varför?
Om en kram är en gåva så skulle jag vilja ge det till alla, det betyder mer än vi tror.
Tack till Lasse och alla andra volontärer som gör skillnad varje dag, året runt i vår verksamhet!
Isak är 16 år och hemlös
Det finns 887 hemlösa barn i Malmö. Den 3 oktober 2016 genomförde Malmö stad en kartläggning av hemlösa. Isak 16 år är en del av den statistiken. Men hur kan ett barn bli hemlöst? Hur kan det se ut rent konkret för ett barn som tvingas leva i hemlöshet?
När Isaks mamma och styvpappa skiljer sig får mamman inte ta över hyreskontraktet. Hon ligger efter med hyran och har en del betalningsanmärkningar. Allt känns upp och ner för Isak. Han vet inte vem han ska prata med. Han fortsätter att gå till skolan. Det känns skönt att vara där, allt han behöver finns där, inte minst mat och kompisar.
Efter några veckor ordnar socialförvaltningen ett rum i ett kollektiv. I detta rum är det tänkt att Isak och mamman skall bo. De delar ett enda rum och får tillgång till en toalett och kök – som de delar med flera andra familjer. Isak skäms naturligtvis inför sina kompisar. De undrar var han har tagit vägen, han har inte synts till på gården på länge. Kollektivet ligger en bit bort från deras tidigare boendeområde. Isak måste nu ta bussen en timme innan skolan börjar för att kunna hinna i tid.
Rummet de fått är så litet att Isak fått lämna kvar några av sina saker i lägenheten. De har ingenstans att ställa undan hans saker. Magasinering är för dyrt. Han är rädd att någon ska sno hans spel. Kollektivet funkar inte så bra. En familj har en liten bebis som skriker om nätterna vilket gör att det blir svårt att sova för Isak.
En morgon när mamma och Isak bott i kollektivet under tre veckor står det plötsligt ett antal flyttlådor utanför dörren. Socialsekreteraren säger att de måste packa och flytta nästa dag. På det nya stället får de ett lite större rum. De delar fortfarande kök och badrum med andra. Någon tar deras mat i kylskåpet där varje familj har fått en hylla. En dag när Isak kommer hem har mamma satt upp gardiner så att det ska kännas lite mysigt. Men socialsekreteraren säger att de inte ska bo in sig för mycket, de ska ändå flytta snart.
När? Undrar Isak. Och var? Allt de får veta är att det kommer ta lång tid innan de får en egen lägenhet. Så egentligen bor de ingenstans. Isak som är 16 år bor ingenstans. Han börjar få svårt att behålla maten när han äter. Han är orolig dygnet runt.
Men han fortsätter att gå till skolan. Det går bra för honom i skolan. Han älskar engelska och kemi och lärarna säger att han är duktig. Ibland stannar han kvar på eftermiddagen och gör läxorna i korridoren för han har inget skrivbord hemma. Det är aldrig lugnt i kollektivet. Alla barn springer runt, några bråkar och Isak har svårt att få lugn och ro.
De ska hinna med ett kollektiv till innan de en dag får flytta in i en etta. Det är samma sak den här gången. En dag står det bara ett par flyttlådor utanför dörren. Men nu ska de inte bo i ett kollektiv längre, utan i en egen lägenhet på 41 kvm. De får en egen ingång, egen toalett och ett eget kylskåp. Mamma hänger upp sina gardiner igen. Men Isak kan inte slappna av. Han oroar sig att det snart ska stå flyttlådor utanför dörren igen. Och en socialsekreterare med sina papper.
Sen en tid tillbaka har Isak kontakt med Unga forum. Han brukar gå dit och prata en stund med en socialarbetare en gång i veckan.
När Unga Forum tar kontakt med socialförvaltningen som ansvarar för Isak och hans mamma får de veta att de kan stanna i ettan de nu bor i tills de hittar en permanent lösning. Det har ingen talat om för Isak eller hans mamma.
Det här är ett av 887 exempel på hur hemlöshet kan se ut för ett barn. Det här sker i Malmö, idag. Det som samtliga barn har gemensamt i det här är att ingen av dem själva har valt sin situation, ingen av dem har heller själv försatt sig i den här omöjliga situationen. De får däremot vara med och ta ansvar för konsekvenserna.
*Isak heter egentligen något annat.
Fakta:
Malmö stad genomför årligen en kartläggning av hemlösa. Den 3 oktober 2016 levde 887 barn i hemlöshet.
Definition av hemlöshet i kartläggningen:
”Som hemlös räknas person som saknar egen eller förhyrd bostad och som inte bor i något stadigvarande inneboendeförhållande eller andrahandsboende samt är hänvisad till tillfälliga boendealternativ eller är uteliggare.
Det centrala är att personen löst boendefrågan på mycket kort sikt eller inte alls.”
Den större andelen hemlösa barn är hemlösa på grund av strukturella orsaker, som fattigdom och brist på nätverk, inte på grund av sociala problem som missbruk.
En vardag i ständig väntan
Maria är 37 år. Hon har fem barn med sin före detta man.
Sedan en tid tillbaka bor hon ensam med sina barn. Familjen bor i en tvårumslägenhet som hyrs ut i andra hand via socialtjänsten. Vid separationen blev Maria av med sitt hyreskontrakt. Det är ganska vanligt att det är mannen som står på hyreskontraktet. Det gör att kvinnan måste leta bostad på nytt vid en separation.
När de flyttade in i sin tvårumslägenhet upptäckte de snart ohyra. Sängarna och soffan som de köpt för det extra bidrag de beviljades fick slängas. Det innebär att familjen nu sover på madrasser på golvet. ”Djuren finns i väggarna, så de kommer tillbaka”, berättar Maria.
Det här är nu familjens hem. Fast ändå inte. Här ska fem barn växa upp så länge, ett slags evig väntan. Familjen vet nämligen inte hur länge de får stanna kvar i lägenheten. Här ska barnen känna sig trygga, göra läxor och ta hem vänner. Men barnen tar naturligtvis aldrig hem kompisar. De skäms för hur det ser ut. De skäms för att det varken finns sängar eller ens ett eget rum där man kan få vara ifred en stund med en kompis.
Livet står på paus. Allt är tillfälligt. Ingen vet när det kommer bli bättre. Ingen vet heller om det ens kommer bli bättre. Kön till de större lägenheterna är lång, säger socialsekreteraren. Familjen står i kö för att kunna påbörja det liv som många av oss tar för givet.
Problemen har hopat sig under åren för den här familjen. En del berättelser tyder på att Maria har utsatts för psykisk misshandel av sin tidigare make, barnens pappa. Men hon vill inte riktigt berätta vad som har hänt. Och hon orkar inte anmäla det som hon varit utsatt för. ”Det skulle bara göra allting värre”, säger hon.
Maria har också varit rädd att berätta om hur de har här hemma i tvåan. Tänk om socialen skulle ta hennes barn? Idag gör allt hon kan för att barnen ska få det de behöver. Hon har kontakt med socialtjänsten, Försäkringskassan och skolan. Och hon träffar regelbundet sin kontaktperson på Skåne Stadsmissions Unga Forum som hjälper henne att få ihop allt. Det är inte helt lätt att navigera bland myndigheter och andra instanser. Och det är heller inte lätt att veta vilken hjälp som finns att få.
På Unga Forum är familjen alltid välkommen. De kommer på familjeträffar och de två större flickorna besöker tjejträffar. I sommar har de varit inbjudna till alla utflykter. Det har varit en välbehövlig paus för barnen och mamman. En stund när de kan slappna av lite, få uppleva en stund av hopp och ro. Familjen rör sig framåt. Steg för steg. Bit för bit.
*Maria heter egentligen något annat.
Fakta
65 % av de hemlösa i Malmö, d v s 871 personer, hör till gruppen strukturellt hemlösa. Den gemensamma nämnaren för gruppen är att man inte har ekonomiska förutsättningar att konkurrera på bostadsmarknaden och därför inte kan lösa sitt boende själv. Majoriteten av barnfamiljer utan egen bostad hör till den här gruppen. 98 % av de hemlösa barnen hör till familjer utan sociala problem, som ofta i stället kännetecknas av missbruk eller psykiska problem.
Källa: Malmö stad 2015
Vi gör social mobilisering!
Människors rättigheter kränks på daglig basis i Sverige. Det är ett faktum. Antingen som ett resultat av andra människors ord och handlingar eller som en konsekvens av olika samhällsinstitutioners bristfälliga strukturer. Men vad händer när en människa fråntas rätten att leva fullt ut? I många fall ingenting.
Många gånger vet vi inte precis hur vi ska gå tillväga för att kräva vår rätt, eller så vet vi inte ens att vi har rätten att åberopa våra rättigheter. Detta gäller inte enbart de grupper i samhället som är mest marginaliserade utan även en större del av befolkningen. Det finns tydliga tecken på att varken rättssystemet eller de sociala institutionerna i landet bemöter alla människor enligt samma ramar. Trots att Sverige skrivit under FN´s konvention om de mänskliga rättigheterna. Vissa grupper diskrimineras på grund av deras kulturella härkomst, kön, religion, hudfärg, språkkunskaper osv. Det innebär bland annat att dessa människor får sämre information och insatser för att få sina rättigheter uppfyllda. Därför är kollektiv organisering viktigare än någonsin idag.
Att stödja marginaliserade gruppers organisering, låta människor själva definiera sin situation och sina krav för att sedan utveckla strategier för konkret förändring. Det har varit utgångspunkten för Sveriges Stadsmissioners projekt Lokal Social Mobilisering – ett mänskligare samhälle. I tre år har många grupper i olika delar av landet organiserat sig och utvecklat olika strategier för att kräva sina rättigheter. Bland de mobiliseringssatsningar som genomförts finns Kvinnosim i Linköping som kämpar för att få en simtid för kvinnor på simhallen, Asylstafetten i Malmö som driver kampen för en human flyktingpolitik, EU-migranter i Göteborg som belyser frågor om sina juridiska rättigheter och FAMIS i Stockholm som driver en organisation för mottagande av afrikanska migranter.
Den 3 december möts alla grupper som mobiliserat sig tillsammans med forskare, representanter från civila samhället, studenter, tjänstemän och fler under en heldag om social mobilisering på Malmö högskola. Där kommer grupperna att tala om hur de gått till väga och tillsammans med andra analysera mobiliseringsprocesserna. Några av de frågeställningar som kommer att diskuteras är; Vilka faktorer är viktiga för att skapa social mobilisering? Vilka samarbeten är grundläggande för gruppen för att utvecklas? och; Vilka hinder kan det finna på vägen till att förändra sin livssituation kollektivt? Alla är välkomna att komma och tillsammans utveckla ny kunskap kring social mobilisering, en av de viktigaste frågorna i dagens Sverige. Anmäl dig i länken nedan och kom på en händelserik dag fylld med samtal och ny kunskap!
/ Aina Gagliardo
Projektledare i Malmö för projektet Lokal social mobilisering – ett mänskligare samhälle, som drivs av Riksföreningen för Sveriges Stadsmissioner
Anmäl dig: https://simplesignup.se/event/65201
Video från projektet: https://www.youtube.com/watch?v=OSQmyawEAwU
Dina pengar når fram
Skåne Stadsmission har 90-konto och är medlemmar i Giva Sverige.
Gåvobankgiro: 900-3252
Swish: 900 3252