Taggarkiv: Livsberättelser

Hur upplever du att det är att vara kvinna i Sverige idag?

Jag tycker att det är mycket bra att vara kvinna i Sverige. Man kan gå i skolan, jobba och göra vad man vill. Det kan vara mindre bra att vara kvinna om man inte har uppehållstillstånd för då har man inga rättigheter, bara rätt till medicin och lite pengar, vilket gör det svårt att leva.

Vilken utveckling har du sett när det gäller kvinnors rättigheter i ditt eget liv?

Jag ser en stor skillnad från Yemen där jag växte upp till Sverige där jag bor idag. Det är svårt att vara kvinna i Yemen. Man måste gifta sig med äldre män och mannen bestämmer vad kvinnan ska göra. Kvinnan kan inte ens gå till affären själv utan måste vänta på mannen. Det finns städer i Yemen där kvinnor får gå på universitet och göra vad de vill som i Sverige, men i andra städer får de inte det. Mannen lär sig att vara fri och stark medan kvinnan lär sig det motsatta. Det är stor skillnad till Sverige.

Har du fått stöd av Skåne Stadsmission?

Ja, jag har fått stöd på flera sätt. Jag fick först boende på kvinnokollektivet på Värnhem, Trygga boende, genom Stadsmissionen och sedan när jag blev gravid pratade jag med min handläggare och fick flytta till en av de egna lägenheterna på Lindängen som Trygga boende också har. När jag var gravid följde min kontaktperson med mig till vårdcentralen för kontroller och hjälpte mig. De hjälper mig nu också med olika saker, till exempel att läsa post och följa med mig till arbetsförmedlingen och andra platser. En viktig sak som jag fått hjälp med är språket. Nu förstår jag lite men när jag först flyttade in kunde jag ingenting. Jag går också på språkcafé på torsdagar som Trygga boende har. Jag blir glad av att gå dit. Jag bor ensam så det känns bra att gå dit och prata med människor. Det handlar inte bara om att prata svenska utan också om att träffa andra människor.

Boende på  Trygga boende,

Maria är 49 år och kommer från Rumänien. För henne är livet som kvinna i Sverige svårt. ”Det finns folk som spottar på mig, sparkar på muggen och förolämpar mig. Men jag sväljer det och kämpar för att kunna hjälpa min familj. Om jag stannar hemma vi kan knappt överleva ”. Som kvinna är hon mer utsatt när hon tigger på gatan. Det är svårare att försvara sig.

”Jag känner inte mig hemma i Sverige”, säger hon. Hon är långt borta från sin familj men nöden tvingar henne att stanna i Sverige och tigga.

Maria har tre vuxna barn hemma i Rumänien som är 27, 20 och 19 år gamla. ”Min yngsta son har läshuvud och har alltid fått högsta betyg. Jag sväljer förolämpningarna för att kunna hjälpa honom att gå på universitet. Han vill bli advokat. Hur ska jag säga nej till att hjälpa honom om han vill bli någon och han kan det? Han är så ordningsam. Han har alla sina böcker i en låda bredvid sängen och låter mig inte röra dem. Han sitter ofta uppe sent och pluggar. Om jag stannar hemma kan jag inte hjälpa honom på något sätt, bara min mans medicin kostar en förmögenhet”, berättar Maria.

Maria är i Sverige tillsammans med sin man som också tigger. Hennes man har blodcancer och en hjärtsjukdom. Det är särskilt illa för honom som sjuk att sitta utomhus hela dagen i kyla och stress.

*Maria heter egentligen något annat.

Jag tycker det känns väldigt bra att vara kvinna i Sverige idag. Men kvinnor är ändå mer utsatta än män. Jag tycker att det borde läggas mer vikt på att få män att uppföra sig istället för att fokusera på att kvinnor ska bli starkare. Det finns en machokultur bland killar där de förväntas bete sig på ett visst sätt. För mig är det viktigt att ge plats åt olika individer.

Som kvinna upplever jag att jag inte alltid tas på allvar. Jag känner press på mig att ha stora mål, att vilja ha barn och vara den som tar hand om dem. Om man har andra mål så möts man av motstånd.

Ibland tror jag att jag upplevs som ett hot eftersom jag inte beter mig enligt kvinnliga normer. Det går inte att placera sig själv i en speciell låda. Jag är ju kvinna men identifierar mig inte i första hand som det. Det är viktigt at se personer för deras hjärta, tankar och känslor, istället för att se dem som kvinna eller man.

Det är mycket som handlar om normer – de oskrivna reglerna. Det är hårt om man går utanför dessa gränser. Jag är så mycket av allting. Det är svårt att hitta sin plats.

När jag var liten var jag ett aktivt barn. Jag lekte många ”hårda” lekar, gillade att klättra och bråka med killarna. Jag var lite pojkaktig, en pojkflicka. Men jag gillade även att leka med Barbie. Det var inget jag tänkte så mycket på. Sedan när mina bröst började växa så började folk uppmärksamma det. ”Du har ju bröst”, sa de och då började jag ändra mitt beteende. Jag blev mycket medveten om mitt utseende. Utseende är otroligt viktigt för kvinnor.

Mina förebilder är Grace Jones och Frida Kahlo. Det var när jag såg sådana kvinnor som jag kunde känna gemenskap. De var av de kvinnliga könet, men hade inte de typiska sättet.

Kvinna 21 år, Trygga Boende