Eva-Lena berättar om sin situation som fattig: ”Fruktansvärd ångest”

Eva-Lena Hultman är sjukpensionär och lever i ekonomisk utsatthet. Hur mycket hon än kämpar så går hennes ekonomiska pussel inte ihop. Hon är långt ifrån ensam. Antalet människor som sökt stöd hos Sveriges tio stadsmissioner har fördubblats.

– Det är en oerhörd skam, säger Eva-Lena.

Månadsskifte vankas och för de allra flesta trillar det in nya pengar på kontot. En glädjestund för vissa, en dag att andas ut för andra. För Eva-Lena Hultman i Kristianstad är det andra känslor som förknippas med utbetalningsdagen.

– Jag får fruktansvärd ångest. Ångest för att det ska räcka. Jag känner sådan enorm stress, säger Eva-Lena.

Hon levde ett medelklassliv och arbetade som lärare när allt förändrades. Sjukdomar, som inte bara gjorde hennes kropp illa, de förflyttade också henne till en tillvaro i ekonomisk utsatthet. Hon gick från ett välmående Svensson-liv med semesterresor och trygghet till att känna att hon saknar värde.

– Det känns som att jag står lägst i samhället, så känns det verkligen. Det känns som om att jag inte är värd någonting. Men… det är jag ju, berättar Eva-Lena och rättar till sina glasögon.

”Inte orkat leva”

Vi träffas på Café David, Skåne Stadsmissions mötesplats, i Kristianstad. Här har Eva-Lena funnit en tillflyktsplats. Eller kanske snarare en tillflyktsperson. Eva-Lena beskriver vilken betydelse som kuratorn Veronica Börjlind har kommit att spela i hennes liv. I takt med att sjukdomarna tog plats, så krympte också Eva-Lenas nätverk.

– Jag har varken föräldrar eller syskon i livet. Hade jag inte haft min son, Veronica, min katt och min själsliga syster… Då hade jag nog inte orkat leva, säger Eva-Lena.

Hon har hunnit fylla 47. Sonen, som fortfarande bor hemma, är 19 och har precis tagit studenten. Stoltheten som Eva-Lena känner över vilken människa sonen har vuxit upp till, går inte att överdriva. Men det har varit tuffa år. Och det är fortfarande tufft. Eva-Lena berättar hur svårt det är att få ekonomin att gå runt och hur hon får skjuta upp att betala vissa räkningar, för att klara sig.

– Det är inte bara jag som har det så här, det är många. Jag tror många tänker att det bara drabbar hemlösa och drogpåverkade, men jag dricker inte och har aldrig rökt, säger Eva-Lena.

Kräver mod att berätta

Ja, det är många som har det som Eva-Lena. I Sveriges Stadsmissioners Fattigdomsrapporten framkommer att behovet av stöd är större än tidigare. Antalet människor som kommer till Sveriges tio stadsmissioner har fördubblats och hela 72 procent av insatserna som Stadsmissionen gör utgår i stöd i form av mat.

Eva-Lena är en av fem personer som i rapporten berättar om sitt liv i fattigdom. Viktiga vittnesmål om hur det ser ut i Sverige idag, men som kräver mod att tala om.

– Det är väldigt skamligt att säga detta. Men det är fler som har det så här och därför vill jag att detta ska höras. Det är en oerhörd skam, säger Eva-Lena och berättar om en samtid präglad av ett hårdare klimat.

– Politiker, oavsett parti, behöver sätta sig in i detta. De behöver förstå. Kanske de ska leva en vecka så här och se om de klarat det. Det är politikerna som behöver fixa detta. Café David (Skåne Stadsmissions mötesplats) är jättebra, men det behövs mer sånt. Jag vet flera som har frusit ihjäl på vintrarna, en som frös ihjäl på en busshållplats när människorna bara gick förbi. Det är fruktansvärt.

Vill inte skämmas längre

När det återstår drygt en vecka till nästa utbetalning brukar Eva-Lenas konto gapa tomt. Då har hon förhoppningsvis åtminstone haft råd med sina mediciner. Katten Bosse har fått klara sig utan försäkring i flera år. Varannan vecka får Eva-Lena en matkasse från Skåne Stadsmission, men det räcker ändå inte – de sista dagarna äter hon de pasta- eller nudel-rester som förhoppningsvis finns kvar i skafferiet. Några pengar till egna nöjen har hon inte haft på länge.

– Jag hade Netflix, men nu får man inte dela längre så då har jag inte längre någon streamingtjänst, säger Eva-Lena och sträcker på sig.

Hon vill inte skämmas längre. Hon vill förändra.

– Det är vanliga arbetare, människor som till och med har jobb får det inte att gå ihop. Det är som att vi inte pratar om det, men det är dags att göra det nu – det är dags att vi börjar prata om det.

Foto: Ronnie Kronblad, Apelöga

Här kan du läsa Fattigdomsrapporten 2023 i sin helhet.

Läs mer: Sandra Grahn: Matfattigdomen är inte värdigt ett välfärdsland

Du kan hjälpa till! Klicka här för mer information om att skänka en frukost.