När skyddsnätet inte längre håller: ”Fattigdomsrapporten är jätteviktig.”

Vilka blir konsekvenserna av ett samhälle som inte tar sitt ansvar för människor i utsatthet? Anna Angelin, Docent i socialt arbete och lektor vid Socialhögskolan i Lund, kommenterar Sveriges Stadsmissioners nysläppta Fattigdomsrapporten och svårigheterna att kvalificera in i samhällets olika välfärdssystem.

– Det som förvånar mig är att samhället inte uppmuntrar till mer forskning som visar på konsekvenserna av att inte satsa på barn som lever i stark utsatthet. Detta sätt att leva är förenat med risker och ofta får barnen betydligt sämre förutsättningar senare i livet. Det är en kostsam affär för alla och för samhället.

På andra sidan skärmen sitter Anna Angelin, Docent i socialt arbete och lektor vid Socialhögskolan i Lund. Hon är socionomen som blev forskare på grunden att ”det fanns många systemfel” och att hon, ju mer hon arbetade med dessa, insåg att hon ville arbeta med förändring i stället. Fattigdom, socialpolitik, försörjningsstöd och matfattigdom är hennes huvudområden inom forskningen – ämnen som just nu är högaktuella.

– Det är svårare att kvalificera in i olika välfärds- och trygghetssystem idag. Förr plockade stora system upp människor men gör de inte längre i tillräcklig utsträckning. Det är svårt att söka hjälp och det är svårt att beviljas hjälp och många ser inte ens detta som en möjlig väg framåt då det är administrativt svårt. Socialtjänsten är inte så tillgänglig som den skulle behöva vara och det vi ser i vår forskning är att fler vänder sig till civilsamhället, menar Anna.

Fattigdomsrapporten är jätteviktig. Att regelbundet och långsiktigt
följa arbetet bidrar till en större kvalitetsutveckling.

Anna menar på att det saknas förståelse för hur parallella förändringar, så som bostads- och arbetsmarknad, och socialförsäkringssystemet, slår mot utsatta människor. Matpriserna har ökat med 25 procent och hyrorna med 11 procent generellt sett, de senaste två åren, samtidigt har höjningarna av försörjningsstödet inte varit tillräckliga. Den ursprungliga intentionen att det ekonomiska biståndet ska följa den allmänna standardutvecklingen i samhället har inte hängt med.

– Det är skamfyllt att vara fattig. Om man inte har tillräckligt för att känna sig trygg genomsyrar det allt och den ekonomiska situationen man har påverkar och präglar relationer till andra. Vi vet att många som kommer till Sveriges Stadsmissioner har försörjningsstöd men detta stöd räcker många gånger inte till för att skapa skäliga levnadsvillkor – det är svårt att klara sig på. Skammen är någonting som jag alltid kommer tillbaka till för den är så grundläggande, menar Anna.

Vilka samhälleliga konsekvenser kan det då bli om det visar sig att det är de ideella organisationerna och civilsamhället som står för det yttersta skyddsnätet?

– Detta kan leda till en urholkning av rättigheter, ansvarsförskjutning eller tillbakadragande från det offentliga ansvarstagandet. Risken finns att det inte är lika tydligt att det finns ett kommunalt ansvar, till exempel att alla ska ha rätt till skälig levnadsnivå; det är ett lagstadgat ansvar hos kommunerna som de inte kan lägga på civilsamhället.

Idag, torsdagen 17 oktober, släpps Sveriges Stadsmissioners årliga rapport Fattigdomsrapporten, i år med titeln ”Jag hade ingen aning om att det var så svårt att få hjälp”. Att fler besöker Sveriges Stadsmissioner är inte konstigt. Siffror från Statistiska Centralbyrån som Sveriges Stadsmissioner granskat visar att fler än 33 000 skåningar, motsvarande antalet passagerare på cirka 66 dubbelkopplade Öresundståg, lever på 8 500 kronor (efter skatt) eller mindre per månad. Det kan jämföras med medianinkomsten i kommunen på 23 1600 kronor.

Sedan 2014 har Sveriges Stadsmissioner bedrivit ett systematiskt kartläggningsarbete i samarbete med Magnus Karlsson, professor på Marie Cederschiöld högskola. Vi har med detta arbete fått en gemensam bild av vårt arbete och bidragit till grundforskningen om fattigdomen i Sverige.

Socialtjänsten är inte så tillgänglig som den skulle behöva vara
och det vi ser i vår forskning är att fler vänder sig till civilsamhället.

– Fattigdomsrapporten är jätteviktig. Att regelbundet och långsiktigt följa arbetet bidrar till en större kvalitetsutveckling även om det kräver mycket jobb och resurser. Att ta de kritiska diskussionerna i Fattigdomsrapporten är ett sätt att visa på arbetet man lägger ner och att följa, dokumentera och kvalitetssäkra över tid, säger Anna och tillägger:

– Det är lätt att ha kravretoriken, att människor i utsatthet borde gjort si eller så, jobba hårdare eller inte ens vill försöka men man måste förstå hur omöjligt det är att möta kraven när man inte har stabilitet eller inte är inne på vare sig bostads- eller arbetsmarknad. Speciellt som ensamstående mamma; man ska hitta barnomsorg, skola, flyttar runt… Med kvalitativ forskning kan man förmedla en inblick och skapa förståelse genom att följa livssituationer över längre tid och visa på hur det fungerar, egentligen.

Läs Fattigdomsrapporten 2024 i sin helhet

Läs intervjun med Skåne Stadsmissions Socialchef Sandra Grahn
Två livskatastrofer från att behöva välfärdens skyddsnät

Läs intervjun med pensionären Roger i Kristianstad
som inte får ekonomin att gå ihop
Att leva i mellanrummet mellan hopp och förtvivlan

Ta del av Anna Angelins forskning